Om oss

Vilka vi är

Runt år 2010 valde församlingen att göra en nystart. Vi såg behovet att ta ett steg åt sidan och se med nya ögon på vilka vi är och vilka vi vill vara. Även om församlingen då var liten rent medlemsmässigt så fanns tron på att vi kunde betyda något för varandra och för människor omkring oss. Med stor tacksamhet för  det som varit och med stor nyfikenhet på vad som låg framåt gick vi in i ett arbete tillsammans med kloka människor utifrån som ville hjälpa oss att hitta vår väg som församling.

Idag är Nävestakyrkan en öppen gemenskap med många barnfamiljer. Några i gemenskapen har funnits här hela sitt liv och andra har just hittat hit. Vi är fortfarande glada över att få pröva nya vägar och former för att hitta vidare in i gemenskapen med Gud och människor. Utifrån vår historia där de som gick före oss hotades av krav på likriktning, så vill vi vara en gemenskap som värdesätter frihet. Frihet i former och frihet i tanke, enade av vår kärlek till varandra och till Jesus.

De flesta söndagar samlas vi i kyrkan för att dela gemenskap, liv, bön och bibelord. Genom scouter, öppen förskola, höstarnas stora grillfest och andra öppna samlingar försöker vi dela hopp och tro med andra människor i Ekeby.

Nävestakyrkan tillhör samfundet Equmeniakyrkan. Equmeniakyrkan bildades 2011 då Metodistkyrkan, Baptistsamfundet och Missionskyrkan gick samman. Ett samfund är en sammanslutning av många små och stora församlingar som tillsammans tar ansvar för att stötta och hjälpa varandra och för att göra sådant som inte enskilda församlingar själva skulle klara av. Mer om Equmeniakyrkan kan du läsa här. Vårt barn- och ungdomsarbete är också en del av Equmenias arbete. Här kan du läsa mer om det.

Vilka vi vill bli

Församlingen har sammanfattat sin längtan så här.

Vi vill leva i gemenskap med Gud

Vi vill leva i gemenskap med människor

Vi vill leva så att fler får växa i gemenskap med Gud 

 Den första raden säger att vi tror på en Gud som är engagerad i våra liv och vår värld, en Gud som vi kan tala med och som kan tala till oss. Vi vill vara en församling som öppnar oss för Guds kärlek och ger den vidare till andra.

Den andra raden säger att vi tror att alla människor behöver människor. Både människor i och utanför församlingen är skatter som vi vill få leva nära och dela både våra sorger, kamper och förmågor. Församling är alltid gemenskap.

Den tredje raden säger att vi tror att det finns något unikt i kyrkan. I Jesus Kristus finns sådant som inte finns någon annan stans. Vi har fått ana den kärleken och det livet Jesus ger oss och vi vill ge det vidare till andra. Tro är inget som någon kan tvinga på någon, det är ingen förutsättning för att få vara med, men i allt vi gör vill vi erbjuda förutsättningar att upptäcka kärleken och livet från Gud.

Om du vill läsa våra Vägmärken i sin helhet, så hittar du dem här.

Här nedanför kan du också se en kort film som beskriver våra Vägmärken.

 

Vilka vi varit

Vår församling har sina rötter i mitten av 1800-talet. Att den och många andra församlingar växte fram just då hänger ihop med rädsla, mod och längtan.

I Sverige på den tiden fanns en rädsla för olikheter. I tron att trygghet uppstår om alla är lika stiftades lagar som skulle se till att alla tänkte och gjorde likadant. Bland annat lagstiftade man om att alla barn skulle döpas och att alla skulle gå på gudstjänster och i nattvardsfiranden i Svenska kyrkan. Man förbjöd också att läsa och samtala om Bibeln med andra än dem som bodde på samma gård i syfte att hindra nya tankar att spridas.

Samtidigt gick över Sverige en våg av tro. Människor upplevde Guds kärlek. Bibelläsning och nattvardsfirande blev deras livsluft. Men på grund av kyrkogångstvånget blev man tvungen att fira nattvarden med människor som tydligt visade att de inte var där frivilligt. Många som läste Bibeln kände också allt starkare att det var något som var fel när människor döptes av tvång och inte av tro.

Trots trakasserier och böter började människor bilda gemenskaper och församlingar. De grupper som förutom att läsa Bibeln och fira nattvard också började döpa vuxna kom att kallas baptister, efter grekiskans ord för att döpa. Den baptistiska rörelsen hade funnits i Sydeuropa sedan 1500-talet. I Sverige bildades den första baptistförsamlingen i Frillesås i Halland 1848. I Närke var Örebro först med en församling 1854.

Ekeby baptistförsamling bildades 1861 av 11 stycken unga människor. Först samlades man i hemmen, men när man blev för många byggdes ett ”bönhus”. Bygget innebar stora påfrestningar för medlemmarna som mest var fattiga pigor och drängar. Det dröjde flera år innan man hade råd att brädfodra och rödfärga bönhuset. Men gemenskapen med Jesus och med människor lockade allt fler och fram till 1910 hade man sett 236 personer döpas i församlingen.

Genom historien har unga alltid haft en viktig plats i församlingen. Runt sekelskiftet hade söndagssskolan 100 elever och på 1950-talet började man också med scoutverksamhet. 1979 byggdes bönhuset till för att ge mer utrymme för den ungdomsverksamhet och den gemenskap som blivit församlingens kännetecken.

I samband med att vår församling blev en del av samfundet Equmeniakyrkan, som bildades 2011, valde man att börja kalla gemenskapen för Nävestakyrkan, eftersom den ligger i den del av Ekeby som heter Nävesta.

När församlingen bildades var det i protest mot Svenska kyrkan och förbudet att samlas i hemmen och läsa Bibeln och mot nattvardstvånget. Nu finns inte längre sådana motsättningar och vi vill verka för gemenskap i stället för att betona skillnader i mötet med andra församlingar omkring oss.